Aberatism

Återigen måste jag medge att det var längesedan man skrev här. Men, trots allt; det är inte så mycket som har hänt. Jo: Jag har varit på Gotland. Och det var fint.
Annars gäller alla lagar fortfarande:

Newtons, mammons, Murphys och Jantes.

Dessvärre är IPRED ett nytt tillskott som likt det förra sabbar för folk. Möjligen är den mer tidsbunden och därmed mindre evig.

Återigen har en mobil gått sönder, och jag börjar vänja mig vid det nu. Jag blir inte ens arg eller irriterad. All elektronik jag köper går sönder (framförallt mobiler). Många års erfarenheter av detta gör att mina förhoppningar nu är nedbrutna. Jag förväntar mig att det skall gå sönder. Förr eller senare.

Oh well. För tillfället är det värmebölja. Beger mig nog.

Snart kommer ev. bilder från Gotland.

*over and out*

Det har nu gått en dryg vecka sedan jag gifte mig och det känns rätt bra. Varken fysiskt eller mentalt är skillnaden så stor, men om man skulle väga in något så ligger det i det sistnämnda; Jag känner mig aningen, några atomer - eller synapser - mer vuxen.

Om man nu går tillbaks i tiden, en dryg vecka, så var själva ceremonin väldigt enkel och snabb. Därefter hade vi på kvällen anordnat middag som bestod av följande rätter:

Förrätt: Soppa med selleri, jordärtskockor och persilja
Huvudrätter: P’ampaku (en boliviansk rätt med marinerad kyckling, ugnstekt potatis samt sötpotatis) samt köttbullar, med rårörda lingon, gräddsås och potatis.
Efterrätt: Jordgubbsconsommé med kokoscigarrer
Avslut: Bröllopstårta och kaffe.

Bortsett från tårtan lagade vi allting själva vilket innebar en del jobb. Men det var faktiskt kul. Och jag tror att maten uppskattades. Det är nog fullt möjligt att några detaljer följer med därifrån, till framtida evenemang. Som jordgubbsconsommén, vilken var fantastiskt god tillsammans med kokoscigarrerna.

Just nu känns det dock rätt skönt att det är Fredag. Att det inte kommer en massa gäster snart. Och att man inte behöver laga mat.

Efter förra veckans stora händelse och den här veckans intensivitet och hårda tempo på jobbet så känns det verkligen att både kropp och sinne behöver en paus.

Idag har vi båda tagit igen oss några timmar och det har varit skönt. Nu är jag mig själv igen.
Stress är förjävligt. Framförallt för sinnet.

Nu beger vi oss ut till brandbergsgrillen. Sedan blir det nog film. Det känns bra.

Ser man,
när man ser mig gåendes och
smått huttrandes från kylan
att min värld är din?

Ser man,
att mina tankar rusar till ditt ansikte,
att jag ser dig, att du skrattar
och dina ögon ler?

Ser man,
att du är så vacker när du vaknar
eller när du sover?
Att skönheten i allt det som är du får mig att le?

Mitt huvud smeks av en förnimmelse; jag känner din hand och fingrarna rör sig försiktigt i den ena jackfickan.

Ser man det?

Eller den väntan jag bär, medan Ecco gör avtryck i februarisnö?

~~~~~~

Ser man,
när man ser mig gåendes och
smått huttrandes från kylan

att handen i min ficka
försiktigt berör asken

~~

Och att den ena ringen däri

~

är din?

Så här låter den. Min första låt på spanska. Önskar att jag kunde sjunga betydligt bättre, men jag tror man får en bra uppfattning om hur låten skall vara. Det är en bra låt, om än något kommersiell. Det kommer ni att höra bara ni tänker er att det skall vara en bättre sångröst.

Kommer i vilket fall att finslipa lite på den. Tills vidare:

Para Paola

Högerklicka och välja “spara länk som” om du vill spara på datorn.